Därför röstar jag rödgrönt
Av Daniel Modig
Jag retar mig något kopiöst på att många av alliansens väljare verkar tro att de kommer tjäna på lägre skatter.
Det är precis som att välfärden skulle bestå på något magiskt sätt även om pengarna inte kom in längre.
Jag betalar hinderslöst skatt för att kunna upprätthålla världens bästa sjukvård.
Jag betalar gärna skatt för att alla andra barn ska kunna gå på ett dagis lika bra som det Ludvig går i.
Jag betalar gladeligen, med ett stort jävla leende på läpparna, skatt för att sjuka och handikappade ska kunna leva drägliga liv.
Jag betalar lyckligt skatt för att människor som flyr krig och misär ska kunna leva ett liv utan bombarderingar och krypskyttar, om än felintegrerat och ack så hemskt.
Jag betalar glatt skatt för att låta de kommunala bostadsbolagen hålla hyrorna nere, om än bara lite, så att även den fattigaste student har råd att bo själv.
Jag betalar med minst samma glädje skatt för att nyss nämnda student ska ha möjlighet att studera för att bli det hen vill, oavsett om det är läkare eller förskolelärare.
Jag betalar, med ett Colgate-leende på läpparna, skatt för att alla ska ha rätt till samma lyx som jag hade med tandreglering, och en otroligt välfungerande tandvård.
Detta är bara några av sakerna som kommer bli lidande till följd av lägre skatter. Sjukvården kommer steg för steg att privatiseras, och som följd kommer sjukvård bli en lyxvara. Inbillning? Nej. När folks hälsa blir en handelsvara (vilket läkemedelsbranschen redan gjort det till) så går det bara utför och det finns inte längre en person bakom alla fakturorna. En regional/statlig sjukvård har inget att tjäna på att budgetunderskjutas ytterligare, då det kommer få som effekt att de som saknar pengar för att täcka sin vård helt enkelt får vara utan.
Att titta på USA är en ganska intressant parallell. I vissa stater har de alltså mindre än 10% skatt, men saknar helt och hållet samhälleligt stöd i de flesta fall. Speciellt under den gångna krisen har alltså människor i USA tvingats välja mellan hälsa genom sjukvård eller mat på bordet. Så kostsamt är det nämligen när man slipper betala så hemskt mycket skatt.
Vi lever i ett av världens bästa länder därför att vi på statlig nivå lyckats motarbeta allt vad socialdarwinism heter under nästan ett helt sekel. Det slängs termer som enparti-stat hit och dit i den här tråden, men i min värld så är det inte sant. Folk har haft möjlighet att rösta och man har upprepade gånger valt socialdemokratin till att forma det Sverige jag så ledsamt ser trasas sönder under borgerligheten. Min son kommer växa upp i ett kallare Sverige än det jag växte upp i, och han kommer med största sannolikhet inte ha samma känsla för ekonomisk solidaritet som jag har, enkom för att det kommer tvättas ur vårt system lagom tills han är gammal nog att tycka och tänka själv.
Folket väljer, och jag säger inget om den saken. Tycker jag om det de väljer? Inte nödvändigtvis, men det är inte mycket att säga till om.
För min del kommer jag alltid att rösta på de ideal som gör att jag kan sova gott i vetskapen om att min granne kan sova minst lika gott som den ensamstående trebarns-mamman i sin tvåa ute på Gamlegården. Det är tyvärr ett omöjligt scenario så länge tjockleken på plånböcker har högre social status än ett människoliv.
Att man skulle ha tjänat lika mycket på att gå hemma på A-kassa som att jobba är ju årets överdrift, det vet jag per faktum då jag är uppväxt med en under en längre period arbetslös mor. Sätt värde på en människas bekräftelsebehov och känslan av att vara en del en produktion och säg sen att du tjänar lika mycket? Arbetslöshet är inte gratis pengar, någonsin, det är en långsam väg till total utanförskap.
Det fanns en gång en väldigt klok herre som sa: "The life of a single human being is worth a million times more than all the property of the richest man on earth."
Av Daniel Modig
Ursprungligen postat på www.grafisktforum.org under en diskussion om valet.